Jag startar nu podden #backademokratin. Lyssna och glöm inte om du gillar den sprid och prenumerera!
Varför en podd om demokrati?
Det är lätt att bli dystopisk när man blickar tillbaks på de senaste valrörelserna i Europa och andra delar av världen. Populismen och nationalismen växer tack vare sociala mediers inträde i medielandskapet. En perfekt storm där etablerade aktörer inom politik och medier dras in i ett virrvarr av en ny medielogik. I desperationen att bibehålla sin makt agerar man reaktivt utifrån vad som ”händer på nätet”. De högljudda, ofta hotfulla, anonyma rösterna som använder sig av manipulation av bilder, data, fakta och opinioner vinner ständigt mark och sätter fokus på sina frågor. Parallellt skapas bilden av att alla bärande institutioner faller samman och får allt fler att tro att denna manipulerade verklighetsbeskrivning är det verkliga. Oron för vad som ligger runt nästa gathörn är stor.
Sverige kommer att under detta valår gå igenom samma process som vi sett de senaste åren i västvärlden. Medierna kommer att utsättas för påverkanskampanjer på så många olika nivåer. Från enskilda högljudda politiker som kommer agera enligt välkänt freakshowmanér till olika lobbyistgrupper och utländska påverkansoperationer. Kryddat med välregisserade stormar mot allt som rör integrationsfrågor.
Det är fortfarande så oroväckande lätt att påverka traditionella medier genom olika regisserade utspel i sociala medier. Även Sverige kommer att följa sin egen Trumplogik under valet vilket även inkluderar rysk påverkan. Alla demokratibyggen genomgår detta frontalangrepp just nu och det är lätt att bli nyttig idiot för var och en av oss genom att svälja beten och lägga all vår tid och energi att fajtas mot den digitala galenskapen. Det som sker på nätet nu kräver vakna medborgare och vakna medier. Och det kräver politiker som vågar ställa sig utanför detta.
Och i det perspektivet väljer jag att plocka upp min lans igen. Den om tron på nätets möjlighet att utveckla demokratin.
Inför valet 2010 försökte jag bidra konstruktivt genom att peka på den möjliga digitala utvecklingen av politiken, civilsamhället och medborgardialogen. Det blev ett hundratal blogginlägg och krönikor samt föreläsningar och workshops för politiker över hela landet och från de flesta partier. Och det blev en en bok. Det valåret summerade jag som ett Facebookval och oroade mig redan då över att det enda parti i Sverige som på djupet förstod att använda nätet var Sverigedemokraterna.
Inför valet 2010 fanns det många exempel från hela världen över internets positiva påverkan på demokratiutvecklingen. Med boken Politik 2.o synliggjordes politikens nya verklighet och möjliga förbättringar. Förändringen var möjligt att ta på och min övertygelse var stor för att dessa nya möjligheter att engagera fler var något attraktivt och eftersträvansvärt för alla politiker. En vision om ett ökat aktivt deltagande i det gemensamma samhällsbygget som också delades av många politiker. Även om de parallellt ofta gav uttryck för en oro för att det skulle bli svårt att bryta de cementerade formerna för partipolitiskt deltagande.
Med utgångspunkt i medborgarnas behov och intresse skulle politiker få det mod och den förmåga som krävdes för att tänka nytt.
Två valrörelser senare och åtta års ytterligare utveckling av sociala medier visar sig det mesta av de där förhoppningarna gått i kras. Hoten mot demokratin är så mycket större.
Vinnarna är de som från början sett värdet i att ha nätet som sitt primära slagfält. Digitaliseringen av politiken bemästras just nu allra bäst av de som är mest missnöjda och som har en annan syn på demokrati.
En oväntad nyckelspelare här är de traditionella medierna som inte insett vilken förstärkande roll de har. De antidemokratiska krafterna har gynnats av det dåliga självförtroendet och rollsökandet i mediebranschen. Det har visat sig att de som varit allra minst intresserade av att utforska de nya möjligheterna på djupet är de etablerade aktörerna. De har varit lite för nöjda med den maktposition de hade och underskattade den digitala utvecklingen av såväl nya partier som nya medieaktörer.
Men min syn på att nätet är positivt för samhällsutvecklingen höll ändå i sig även under nästa val. Valrörelsen 2014 summerades senare i essän ”10 sätt som nätet påverkade valet 2014”.
Men nu står vi här på tröskeln till valåret 2018 och det är nu hög tid för alla andra krafter att kliva fram.
För även om de antidemokratiska krafterna säkerställt att de har all kunskap för att manipulera väljare och media så är det inte alls försent för alla de som tycker att vardagen är ganska ok att kliva fram. Den tysta, hyfsat nöjda, majoriteten måste även de göra sin röster hörda. Deras vittnesmål om hur de löser de där problemen som verkar olösliga är nödvändiga och även deras kritik behövs.
Dags för alla att engagera sig och göra sin röst hörd för att undvika en framtid där samhället styrs av de relativt sett få digitalt högljudda. Trollande på nätet för nationalister och populister har som yttersta mål att underminera förtroendet för samtliga samhällsbärande institutioner, medier och civilsamhällsaktörer. Och dessa resonemang landar även väl hos andra grupper såsom t.ex. en digital elit som upplever att det finns mycket av önska av politiker i en digital samtid. Etablerade fundament genomgår just nu exakt samma stålbad som mediebranschen just genomgått.
Demokratins yttringar så som mediekritik eller ifrågasättande av politiker ses gärna som bevis för att hela samhällskroppen ska skäras bort och ersättas av en ”sann folkdemokrati” organiserad via nätet. Det är i en sådan värld som Trumps twitterkonto ses so ett tecken på en ny ärlig transparent politiker som minsann väljer en direktkanal till väljarna. Ett bete som sväljs dagligen och på ett bekymrande sätt inspirerar fler till samma agerande.
Vi måste sluta svälja alla dessa digitala beten. Sätta oss på händerna. Stänga av datorn och ut och träffa varandra.
Demokrati handlar om ömsesidig dialog och överenskommelser via fria val. Makt fördelas sedan och vardagen styrs av grundlagar och grundläggande rättigheter och skyldigheter.
Att internet finns innebär inte att alla ständigt ska bestämma allt. Anonyma näthatare som duplicerar sina åsikter med hjälp av teknik och framstår som större opinioner än vad de är lyckas på ett obegripligt naivt sätt vända upp och ner på demokratin. Frågan om nätet som demokratiutveckling eller demokratihot kommer vara flitigt diskuterad de kommande åren.
ABC i demokrati
Inför valet 2018 finns ett stort behov av en grundläggande demokratiskola och en kunskap om hur digital påverkan sker. För det är inte alls försent.
Men det är verkligen hög tid att vi alla backar demokratin. I podden #backademokratin hoppas jag att ni ska finna inspiration och lust att agera för den demokrati du tror på – men kanske också tagit för given.
/Brit Stakston
VIDEOTIPS:
Se gärna detta samtal från Folk & bildning i höstas på temat demokrati och folkbildning.
LÄSTIPS:
Om valet 2010:
Politik och sociala medier. Valrörelsen 2010 startar.
Det blev ett Facebookval. Valrörelsen 2010.
Om valet 2014:
Valet och nätet. 10 sätt som sociala medier påverkade valet 2014.
Inför Valet 2018:
Sanity Check 27 om valrörelsen och digital opinionsbildning med bla Brit Stakston, Torbjörn Sjöström och Patrik Oksanen
Så rustar partierna inför en smutsig valrörelse, Dagens Nyheter
Detta lärde Trump oss, Dagens Media
Vi kommer att utsättas för desinformation på en nivå vi aldrig tidigare upplevt. Resumé.
Loxxx säger
Hoppas landet kontrar åt realism som ligger i närheten av det många kallar populism…
Daniel Engström säger
Du kan ju inte hitta på egna definitioner för vad ett troll eller trolling, som det egentligen heter och som inte har något som helst att göra med dom fornnordiska myterna, är.
Ett troll är någon som skriver saker i syfte att provocera och någon som försöker påverka politiker eller andra opinionsbildare är en aktivist, inte ett troll.
Med vänlig hälsning, Daniel Engström, Umeå