I veckan har SVT Kulturnyheterna tittat lite närmare på debattklimatet på nätet med särskilt fokus på Twitter i en temaserie kallad ”Maktfaktorn Twitter”. Kommenterar och ger även mina bästa råd för hur man ska undvika att dras ner i gyttjan. Det här med twitter som väg till offentligheten kommenterar jag här.
I inslaget om Så håller du tonen på twitter ger jag rådet om att sätta sig på händerna:
– Det bästa standardknepet är att sätta sig på händerna och ta ett par djupa andetag. Vi måste ha lite rim och reson i hur vi reagerar på en enskild tweet. Ibland reagerar vi som om det vänder upp och ner på hela världen och det kanske det inte gör, säger digitala experten Brit Stakston.
– Men om man startar en diskussion så måste man våga sätta streck när det går över styr. Man ser ganska snabbt om det är en person som är intresserad av en dialog, eller som bara vill misskreditera mig. Då kan man skriva: “Nu har vi kommit till vägs ände, jag tycker såhär och du tycker såhär.” Fortfaranade värdigt och resonerande, utan att dras med i ett språkbruk som inte är en själv.
Inslaget ”De vill sätta kniven i nästa offer” fokusera det på hur hårt samtalet kan bli och hur tondöv man kan bli för något annat än det egna perspektivet. Komikern Mårten Andersson berättar om hur han lämnade Twitter efter en debatt där han menar att intensiteten i reaktionerna inte alls stod i relation till händelsen. Jag kommenterar i samma inslag vad det är i Twitter som gör det så lätt att dras med och min rädsla för att det kan leda till att allt fler tystnar. I den längre intervjun talar jag mycket om att vi borde våga tycka mer olika oftare. Utan att för den skull vilja förgöra varandra i debatten. Utan lära oss att vilja argumentera och lära av varandra. Generellt bär vi alla på den viktigaste nyckeln till tonen på nätet. Vi kan inte ändra andra men vi kan bestämma oss för hur vi vill bete oss.
Ytterligare ett inslag på temat handlar om lärarkårens twitteranvändande under rubriken Lärarkårens twittertroll ska stoppas. Personligen tycker jag det är synd att inslaget inte mer ger bakgrunden och lyfter den gemenskap som skapats bland lärare tack vare nätet. Den storyn vore viktigare att fokusera på för den är inspirerande också för att den visar hur användbart Twitter kan vara. Idag finns t.ex. #skolchatt och #rektorschatt där man veckovis diskuterar aktuella frågor. #skolan är en levande tagg och jag har själv skrivit tidigare om taggen #björklundsskola. Twitter har länge varit en utmärkt arena för det utvidgade kollegiet – det hade den breda allmänheten kunnat inspireras av mer än mer än en historia om näthatet. Särskilt eftersom det visar att Twitter inte bara är en elitkanal.
Jonas Gardell resonerar om vår tids osynliga makthavare som inte tar något ansvar. Och visst är det en parallell fråga – denna om vad är nätjättarnas ansvar.
Ditt goda råd att sätta sig på händerna och ta ett par djupa andetag är fullkomligt lysande i all sin enkelhet. Jag har känt mig maktlös rätt länge, när jag sett hur få debattörer det är, som inser sin egen roll i den eskalering av åsiktskriget som sker på nätet.