Blogginlägg ur det äldre arkivet

Psykologer, filosofer och beteendevetare, med djup kännedom och lust att förstå nätets möjligheter att bryta delar av mänskliga mönster, är de som behövs nu för lite perspektiv. De mänskliga och sociala konsekvenserna av de sociala medierna är det vi måste ägna mycket kraft åt för att inte tappa den möjlighet till individuell och samhällelig utveckling som absolut finns i dessa kommunikationsverktyg. Månar vi inte om detta kan det hända att pendeln svänger och vi återvänder till gamla sätt att göra allt. Bara med en digital twist. Det tycker jag 2012 ofta har andats.

2012 var ett år som lät sociala medier helt enkelt bli kommunikation i alla former. Analoga såväl som digitala plattformar. Och allt däremellan. Förändrade arbetssätt märktes eller åtminstone tydliga önskemål om att göra det nu efter några första lärdomar av att använda sociala medier. Svårare än så var det oftast inte.

2011 blev ett år som kretsade runt olika perspektiv av effekten av att kunna använda digitala verktyg för att kommunicera. Det kom det att handla mycket både om sociala medier på arbetsplatser och om de sociala mediernas roll under den våg av revolutioner som svepte över världen.

2010 blev året då valrörelsen blev ett enda stort realtidscase för socialamedieutvecklingen. Det tillsammans med att traditionella medier i allt större omfattning fann det publicistiskt relevant att finnas även på de sociala medieplattformarna ledde till ett brett genomslag.

2009 var Twitters år och kom inte bara att förnya journalistiken utan även kommunikationsbranschen. Behovet av att kunna utvärdera konsulter fanns och digital kompetens blev affärskritisk inom branshen. Ett år av stora ytterligheter där sociala medier för många blev vardag men för andra fortfarande mest ansågs vara trivialt.