Min relation till Twitter är fylld av många känslor. Å ena sidan finns en stark kärlek där. Pirret i magen av så mycket kunskap av så många människor och på 140 tecken. Ska jag tvingas välja någon tjänst på internet som bäst gestaltar mänsklighetens ständiga skapande kunskapsflöde så är det Twitter.
Jag har ju en i grunden djup tro till internets positiva kraft. Tror på en styrka i att 3 miljarder människor idag är sammankopplade och i realtid kan dela varandras vardag med varandra, även utan att känna varandra. Tror det kan göra något gott för mänskligheten i stort. När vi så enkelt kan dela våra utmaningar borde vi också kunna förenas och förändra dem. Orimligheten i den ojämna resursfördelningen blir uppenbar och andra frågor som tydliggör orättvisor. Allt som bidrar till förståelsen för hur lika vi är kan vara goda krafter i förändringsprocesser. Och jag vet hur himla idealistiskt det låter. Men på en 10-års dag får man välja att ställa sig i det positiva hörnet. Värna om möjligheterna och kärleken till Twitter som det horisontella oändliga kunskapsflöde det är.
Vad har Twitter då betytt för mig? Allt, i min nuvarande karriär om jag ska hårddra det. Det har varit min ventil och kanal för att dela med mig av min syn på den digitala utvecklingen. Med hjälp av Twitter har mitt varumärke definitivt stärkts. Jag har blivit så mycket smartare och det har varit min kanal för reflektion om vår digitala samtid.
Tio typiska twitterhändelser ur mitt användande:
- Blev avstängd för att ha twittrat för mycket i Almedalen 2009. Det var första gången det hände i Sverige och skedde efter ett intensivt livetwittrande. Detta var under en period då jag valde att hårdköra Twitter för på olika sätt visa nyttan med sociala medier. Var så trött på att trivialiseringen alltid var i fokus i medier när det gällde sociala medier.
- Startade taggen #nyttjobb och skrev om det här. Taggen används flitigt än idag.
- Har faktiskt inte debatterat så mycket på Twitter. Oftast mest reflekterat och försökt resonera. Men några debatter har det blivit under åren. Kritiserade bla Helins nattliga lite chitchattiga twittrande om ett känsligt publicistiskt beslut och fick kritik från hela socialamediesfären som tyckte det var att sticka kniven i all medieutveckling 2009. Helin tyckte också jag var ute och cyklade men twittrade sedan inte under en längre period. Och en annan debatt jag varit tongivande inom på olika sätt är jämställdhetsfrågan inom IT-branschen. 2011 kritiserade jag mångfalden på Internetdagarna vilket fick it-ministern och andra att ställa sig bakom kritiken.
- Gav ut bok via Twitter. Erik Wagner föreslog via Twitter att jag borde skriva ytterligare en bok om sociala medier. Sagt och gjort. Vi skötte sedan produktionen av detta uteslutande via Twitter. Första gången vi hördes i annan kanal var när boken var på väg till tryck. Boken heter Gilla.
- Manifestationen för Dawit Isaak, #sittmedDawit blev hetast i Almedalen 2013. De som deltog i manifestationen delade sin upplevelse via Twitter. Och jag satt på händerna under kampanjen för att inte döda engagemanget. De 251 personerna som deltog skulle bära budskapet. Det är ett typexempel på en kampanj man hade kunnat döda på Twitter, man hade kunnat göra så att folk tröttnade genom att tidigt retweeta allt som skrev. Man måste våga vila i att inte ta över flöden.
- #25jan om demokratirörelserna är en av de taggar som berört mig allra starkast genom åren.
- En helt okänd 17-åring tar plats i skoldebatten, #björklundsskola och det är fortfarande ett av mina favoritexempel på den styrka Twitter har. Och påminner samtidigt om skillnaden mellan den som har knäckt koden och den som inte har gjort det.
- Mötte finansmannen Sven Hagströmer via Twitter, såg bla hans engagemang i Raoul Wallenberg Academy och började följa honom. En twitterrelation som ledde till en kanal där en förfrågan om om ett möte för att berätta om ett medieprojekt kunde ske. Det mötet ledde till en miljoninvestering i Blank Spot Project.
- Mött så många vänner och byggt relationer privat såväl som yrkesmässigt via Twitter. Ingen nämnd och ingen glömd.
- Tilldelades 2015 Stora Socialamediepriset för mina folkbildande insatser runt digitaliseringen – lyfte då fram Twitters roll och hur mycket fattigare jag varit utan alla mina twittermöten. Så tack igen alla.
Men som motbild till min kärlek till twitter finns numer en avsmak och besvikelse. För medieelitsperspektivet och det förutsägbara i diskussionerna dagligdags. Sanslöst trött på hur triviala twitterdiskussioner blir underlag till tidningsartiklar som om varje förflugen tanke har den digniteten att de borde sättas i pränt på det sättet. Tvärtemot det berikande Twitter skulle kunna vara så är det numer något som mest blir till negativ energi för mig personligen. Stunderna blir allt fler då jag aktivt valt bort Twitter. Från #tintingate till Adam Tenstas kliv ut ur Nyhetsmorgon. Eller trams som fejkkampanjer som #tommyblack. Situationerna är många då man inte vill eller behöver titta i Twitterflödet. Det är så givet hur diskussionen kommer att gå och för sinnesron behöver man logga ut.
Dessutom kan man ofta inte tycka något utan att dras in i oändliga sidospårsdiskussioner för att man har hyfsat många följare. Där motdebattörens syfte bara är diskussionen för att den kan fångas upp av några medier om det sker med just den här personen. Det är en medielogik som har blivit allt mer besvärande. Särskilt i relation till vilka som använder Twitter. Diskussionen på Twitter är numer långt från ett berikande perspektiv där man vill dela åsikter, värderingar och erfarenheter med varandra för att lära av varandra. Det är mer ett flöde fyllt av tondöva låtsasfigurer med väl eller mindre väl dolda agendor. Orkar det inte längre.
Men så här på 10-årsdagen och efter en helg med välorganiserade överbelastningsattacker mot Sveriges medier tänker jag att man behöver värna om Twitters utveckling. Man ska inte avfärda ett verktyg som har en så sjukt stor potential på grund av ankdammstjafs.
Vi behöver många alternativa publiceringsplattformar och mötesplatser. Den här unika möjligheten till transparens och realtidsuppdateringar får inte tas ifrån oss.
Vi behöver påminna oss om att inget slår Twitter i riktiga kris- och katastrofsituationer. Och kanske är det vad vi ska minnas så här på 10-årsdagen att det var just ur detta som Twitter startade också. Bränderna i Kalifornien 2007 och ett antal high school-skjutningar i USA var händelser som gjorde att Twitters styrka blev uppenbar. Krishändelser där det betydde mycket för samtliga inblandade att snabbt bli uppdaterade utan att ha kontaktuppgifter till varandra.
Så för att fira 10-åringen ska jag börja använda Twitter lite oftare igen. Och se förbi tramsandet, näthatet och återigen fokusera på storheten i att så enorma stora datamängder kopplar oss samman. Det finns inte en fråga som inte Twitter har ett svar på. Och bakom det svaret finns det en människa som valt att dela med sig av perspektiv, insikter och kunskap.
Så jag låter 10-års jubileet påminna oss om det självklara. Det är med Twitter som med allt annat. Det blir till vad vi vill att det ska vara. Och vi kan inte förändra andra men vi kan välja själva vad vi vill att det ska vara. För mig är det solklart. Min födelsedagspresent till Twitter är att jag återigen fokuserar på det möjliga gnistrande utbytet människor emellan. Jag får börja twittra igen.
Varje gång jag använder mig av twitter tänker jag på Jen i IT-Crowd serien när hon använder deras twitter för att rädda sitt rykte