Utan ilskan spricker nättrollen

Gränserna mellan vad som är klassisk trollning online och vanlig debatt suddas allt oftare ut. Trollen och deras arbetsmetoder lyckas idag styra besvärande mycket av de offentliga samtalen online. Trollen har helt enkelt visat vägen för hur man skapar genomslag.

Och även om man själv inte direkt konfronterats av nättrollen läser de flesta dagligen resultatet av deras agerande på nätet. I sitt eget flöde och som nyheter i de traditionella medierna.

Ger i denna korta video en bild av vilket slags trollande man kan stöta på. En fråga som kommer bli brännande under detta valår.

Trollbegreppet är numer spretigt. Det innefattar dels de enskilda anonyma som hatar och hotar i ilska, de klassiska trollen som mest lever på trollandet i sig och det mer organiserade trollandet som vill framstå som ett ”folkets röst” men sker utifrån en trollogik. Att trollandet spänner från förgrämda individer till företag och organisationer som driver sina frågor online och ibland använder sig av trollens metoder till internationella påverkansoperationer gör att det ibland känns som att allt och alla börjat trolla.

Det är tyvärr alldeles för frestande att välja trollens metodik. Man behöver ständigt vara källkritisk. Är detta verkligen en folkstorm? Vem driver den här frågan just nu och varför? Och behöver jag ens bry mig om att svara på någon som inte alls är intresserad av dialog.

Nej det behöver man inte. Mina tre viktigaste råd till den som råkar ut för en nätattack av trollen online är:

Ta ett djupt andetag.
Sitt på händerna.
Ge inte trollen ett uns av känslor. De söker din ilska och tid vilket i sin tur stjäl all kraft från den fråga du driver. Vips har det gått timmar till en helt meningslös digital strid.

Det klassiska nättrollet är de som söker debatten enbart för debattens skull. De trollar nästan som en slags konstform och är inte intresserade av en debatt med väl avvägda argument. De är ofta anonyma eller har ofta flera olika online personas med fejkade konton. Deras mål spänner från att ha lite kul, trötta ut eller att tysta sitt offer. De vill få uppmärksamhet och att motdebattören till slut faller ner i den gyttja de själva kravlat upp ur. De lyckas om de får den de attackerat att bli lika ilsken och börja använda ett lika grovt språk som de själva har.

Trollets drivkraft är alltså känslorna och reaktionerna. Ilskan är deras valuta.

Men visst kan trollen ha en tydligare agenda än trollandet i sig, det kan också vara en välregisserad strategi för att få motdebattören att tappa ork och fokus.

Ett tydligt trolltecken är att de inte lyssnar och alltid vill ha det sista ordet. Därmed blir debatten/diskussionen/samtalet meningslöst när allt vänds och vrids på i absurditet. Just denna egenskap är så avslöjande men förvånansvärt ofta lyckas de ändå dra in sitt offer i en evighetslång trolldans. Det ingår ju i människans vilja att resonera och försöka förklara. Är man dessutom en politiker med medborgardialog i bakhuvudet är det lätt att fastna i detta digitala krigsfält. Timmar och energi läggs på ett meningslöst samtal med ett högljutt nättroll istället för att slutföra det arbete man planerat. I värsta fall är trollandet så intensivt så att de skrämmer sitt offer till tystnad eller ökar stressen. Många politiker och opinionsbildare råkar ut för många hot på nätet. Dessa ska polisanmälas och det behövs upprättas goda rutiner för att stödja medarbetare som utsätts för hat och hot online.

Nätutvecklingen och trollogiken med ett helt tondövt och konfrontativt sätt att ”debattera” på internet har lett till ett fullständigt uppskruvat polariserat offentligt samtal. Medierna intresserar sig alldeles för naivt åt den här typen av händelserna. Trollandet har blivit en framgångsrik metod för digital opinionsbildning.

Trollbegreppet kan därför numer användas för de flesta som har till syfte att sprida hat på nätet, tysta motståndare eller driva på en polarisering som ytterligare fördjupar konflikter.

Vi är alla välbekanta med en viss affärsman som blev politisk kandidat i USA. Under hela sin valkampanj kallade han sin politiska huvudmotståndare ohederlig och oärlig och använde hashtaggen #crookedHillary. En vuxen man i 70-årsåldern. Med detta lilla nya gestaltningstrick av närhet till hans innersta tankar lyckades han få media att skriva om varje nytt invektiv och alla lögner distribuerade via twitter. Ju högre tonläge, desto mer uppmärksamhet. En magisk freakshow.

Idag är denne politiske kandidat president och därmed passerades alla gränser. Det twitterkontot har i sin absurditet någonstans blivit en slags måttstock av dagens politiska onlinedebatt. Han vann ju! Alltså vill folk ha det så här.

Detta har jag under det år som gått återkommande mött som motargument när jag föreslagit en mer lågmäld ton på nätet för att lyckas under valet 2018. Det är den förstärkning och legitimitet som traditionella medier gett dessa tweets som har fått den effekten.

Det är naivt att tro att detta inte kommer att påverka den svenska valrörelsen. Dels kommer det dyka upp minst en Donald Trump-lookalike inom varje parti som kommer att ha ganska fria tyglar. En person som får tar ut svängarna lite extra i sociala medier och som med en hatfull konfrontativ retorik kommer att vinna medias uppmärksamhet. Detta är ett tidens tecken för hur trollandet har vunnit mark.

En tredje grupp av nättroll jag nämner i videon är de som går till jobbet och agerar utifrån givna budskap och är en slags trollfabriker.

Ett bortglömt begrepp som beskriver fenomenet när det regisseras gräsrotsrörelser på nätet är astroturfing. Begreppet ramar in företag eller organisationer som ger sken av ett folkuppror eller gräsrotsrörelse för en fråga genom att regissera arméer av starka digitala röster. Astroturfing innefattar även sådant som alla de positiva fejkkommentarer och recensioner som företag använder som marknadsföring. Till sin hjälp i denna digitala verktygslåda för påverkan finns numer också robotar och botar.

Symptomatisk för politiskt påverkansarbete med hjälp av astroturfing är att de framstår som många. De attackerar allt och alla med en klassisk trolltonalitet och förvirring av budskap genom olika källor. Högljutt, ofta konfrontativt, men inte alltid och med en sanningssägande logik. Anklagar i grupp andra för att ljuga och vill ge sken av att de själva representerar ”folket” – de är ju en ”sann gräsrotsrörelse” – när det egentligen endast är en välplanerad digital verklighet.

Trollen i alla dess former återfinns i hela den politiska skalan – från vänster till höger.

I det här uppskruvade offentliga samtalet syns nu något som är riktigt bekymmersamt för demokratin. Eftersom trollogiken, hittills, fungerat väl som metod och belönats väl genom riklig medial uppmärksamhet blir detta ett allt mer vedertaget sätt att debattera online för den som vill påverka bland etablerade aktörer.

Vi vet redan att varje organisation och definitivt varje politisk parti har anställda vars arbete går ut på att uttala sig och delta i samtal i sociala medier. Som ett resultat av dagens medieklimat är det lätt hänt att dessa personer ofta också passerar gränser som gör att deras debatterande mer liknar trollande genom att de använder samma metod. Säkerligen kommer vi också se folkstormar av ganska välregisserade oberoende röster som plötsligt ändrar opinioner.

Vad ska man göra då? Mitt råd är att avkräva ansvar från medierna att kartlägga all starka digitala röster och rörelser. Medierna måste ge helhetsbilden innan artiklar skrivs om en ”digital folkstorm” och beskriva dem som ”hela folkets röst”.

Den stora majoriteten av nätanvändare är mer av tysta betraktare än aktiva innehållsproducenter. Vilket innebär att det faller ett stort ansvar på medierna att ta reda på vilka de där relativt få som kommenterar och delar är (de som skriver eget innehåll är ännu färre). Så frågan om vem de nätaktiva skriver för och vem som egentligen ligger bakom digitala stormar är en av mediernas viktigaste uppgifterna under detta val.

Och som enskild individ då? Undvik att gå i trollens fällor. Debattera hellre med människor i forum där man kan se varandra i ögonen. Reagera inte i affekt av alla tokigheter på nätet. Mycket är fabricerande av fakta och googla innan du delar vidare. Eller använda klokskapen i det egna nätverket ”kan det här verkligen stämma?”.

Men hur vet man om det är ett troll och inte en väljare eller någon som verkligen vill veta mer och diskutera olika perspektiv? Symptomatiskt är som sagt att alla som egentligen inte alls vill diskutera eller ge olika perspektiv avslöjas av den hårda oresonliga tonen och att de vill ha det sista ordet. Och då finns det bara en sak att göra. Bryt samtalet och framför allt bli inte som dom i språkbruk. Det är din ilska och din tid som du slösar bort som är deras drivkraft och mål.

Utan din ilska spricker trollen. Utan uppmärksamheten förtvinar de.

/Brit Stakston