Hur digital är den nya regeringen?

Gustav Fridolin har instagrammat sin nya arbetplats, men nu borde han börja twittra!

Nya ministrar. Nya roller och ibland även ärvda förväntningar så även på de digitala plattformarna för en minister 2014. Har kommenterat deras digitala närvaro i Dagens Industri och du hittar även var de finns digitalt i den artikeln. För den nya regeringen finns det både möjligheter och utmaningar. De som borde bli mer aktiva. Och de som behöver göra tvärtom det vill säga tystna lite. Eller åtminstone börja agera på nya frågor och kanske med en annan ton.

De är en brokig skara även ur ett digitalt perspektiv de nya ministrarna. Några mycket aktiva sedan länge men också väldigt många som är bekymmersamt osynliga i sitt digitala arbete. Det här blir ju en styrka. De kan dela erfarenheter runt detta. Helt klart är att en ”digital minister” som dessutom har digitalt aktiva sakkunniga runt sig kommer vara en minister som också blir extra synlig runt sina egna frågor. Opinion drivs även digitalt idag. Samspelet mellan medieslagen, nya och traditionella medier, är uppenbar. Det behöver också de digitalt tysta nytillträdda politikerna förstå och förhålla sig till.

Men låt oss titta på några ministrar som har särskilt mycket att vinna på att bli mer aktiva. Tänker då särskilt på Gustav Fridolin i rollen som utbildningsminister och Alice Bah-Kuhnke i rollen som demokrati- och kulturminister. De skulle båda ha stor nytta av att hitta ett relevant sätt för att delta i de mycket levande och sakkunniga diskussioner som sker online inom deras respektive frågor.  Kompetensen runt dem om detta är stor så låt oss hoppas det sker snart. Och åtminstone Fridolin har ju provat på olika plattformar. I ny roll är det bra med en ny twitterstrategi och kanske även uppdatera profilbilden.

Vi har under förra mandatperioden sett att det går att kombinera rollen som minister och en digital aktiv närvaro utan att ständigt kapas av olika aktörers agendor. Eller bränna ut sig, för visst har de mycket annat att göra än att twittra det vill jag vara den första som lyfter fram. Det vore inte rätt att lägga för mycket tid på en kanal som inte ens når den breda massan väljare. Men om hela den bransch man skall bygga politik för är digitalt aktiv så är det en god idé att öka sin egen synlighet och närvaro även där. Det är ju här man snabbt kan läsa av hur frågor, granskningar och förslag landar och se kommande diskussioner blossa upp. Allt detta ska inte överlämna till de egna medarbetarna som säkerligen har även de digitala plattformarna som viktiga arbetsredskap. Det är ju en hygienfaktor för en pressekreterare idag. Det här är inte USA och vi ska inte jämföra med Obama. En digitalt närvarande minister gör något klokt som vill möta medborgare även i denna verklightet. Det ger en chans att både förstå vad som berör branscherna de agerar inom, människor som berörs av detta och en möjlighet att föra en diskussion om den politik man vill driva. En tidigare minister säger så här om sitt twittrande:

”Det är väldigt betydelsefullt att hitta vägar där man kan beskriva vad man gör, hur man tänker, visar att det bakom en politiker finns en vanlig människa. Det ger mig väldigt mycket att kunna identifiera vad människor bekymrar sig för och diskuterar. Det korta utrymmet på Twitter gör också att man kan blir mer tydlig. Kraven på kompakthet gör att man får en snärtig formulering som man kan ha nytta av i andra sammanhang och hör mig säga det senare i ett annat sammanhang.”

Göran Hägglund, partiledare Kristdemokraterna, socialminister Alliansregeringen 2010-14 intervjuad våren 2014

Lär av Anna-Karin Hatt

De nyblivna ministrarna kan inspireras av hur deras företrädare gjorde när de tillträdde 2010. De skulle kunna närma sig sociala medier på det sätt som t.ex. Anna-Karin Hatt gjorde under sin mandatperiod som it-minister. Anna-Karin Hatt klev ut på Twitter helt på eget initiativ och kom med tiden att t.ex. under taggen #dafs (Digital Agenda för Sverige) ge insyn i arbetet, föra dialog med intresserade och bad även om inspel till arbetet med den digitala agendan för Sverige. Hon har även varit en av de mest uthålliga bloggarna:

”För mig betyder min blogg flera olika saker. Jag får en chans att lägga ut texten och argumentera för det. Allt jag gjort finns speglat där. Den som vill veta vad jag tycker om något hittar det där. Det är både ett arkiv och en politisk dagbok som ger insyn.”

Anna-Karin Hatt, it- och energiminister Alliansregeringen 2010-14, Centerpartiet om sin blogg Anna-Karin Hatt bloggar intervju våren 2014.

Det här arbetssättet skulle jag verkligen vilja se blomma ut särskilt gärna hos de två nämnda ministrarna. Samtidigt är det ju även svårt att se en närings- eller framtids- och innovationsminister som inte även de har en god digital förståelse och närvaro. Deras frågor lever och växer i de digitala samtalen. Mehmet Kaplan i rollen som it-minister kommer också digitalt finna mycket kunskap runt aktuella frågeställningar och nätverk för distribution av den politik som föreslås. Han är en av dem som redan är digitalt aktiva och som nog behöver göra en omformulering av sin digitala närvaro samt ton och tilltal. I rollen som minister förändrar sig detta. Här är Annie Lööf från den förra regeringen det tydligaste exemplet. I rollen som både partiledare och näringsminister under förra mandatperioden förändrades hennes digitala närvaro i relation till det uppdraget. Och nu kommer vi se en förnyad förändring i opposition. I nya roller följer nya digitala strategier.

#skolan

Skolan och skolfrågor diskuteras livligt, kunnigt och engagerat i sociala medier. Stora delar av lärarkåren har kunnat stärka sig själva genom den förlängning av lärarrummet som de digitala plattformarna gett dem. En plats för kompetensutveckling och delande/resonerande om skolvardagen och ibland en intensiv skoldebatt. Lärarkåren har stärkt sig gemensamt och genom åren kunnat agera unisont när skolan diskuterats. De lyckades till och med döpa om Aftonbladets granskning från Skolraset till Skolgranskning genom sitt agerande på Twitter. Det var reaktionerna runt en debattartikel från Fridolins företrädare som startade det hela genom taggen #merkateder som reaktion mot en debattartikel av Björklund.

I den arena för daglig diskussion om den svenska skolan finns det stort fog för Fridolin att se över sitt eget Twitteranvändande och bli mer aktiv. Kanske fick han lite idéer om det redan när #björklunddskola pågick som ju han och Miljöpartiet fångade upp briljant.

Vår nye utbildningsminister har hittills mest använt sig av Facebook och instagram. Han har redan visat sina följare sitt nya arbetsrum. Den plattformen arbetar dock med andra förutsättningar på många plan. Kanalvalsstrategin för Instagram handlar ofta om möjligheter att kunna visa mer hjärta eller  ”själen” i en organisation, ett företag. Eller människan bakom uniformen om man är polis eller människan bakom politiken om man är politiker.

Här kan Fredrick Federley inspirera fler i hur man delar med sig av sin vardag. Federley har de senaste månaderna folkbildat om hur arbetet ser ut i EU-parlamentet och är ett fantastiskt sätt att använda Instagram. Men det ersätter inte relevansen för att delta i de forum för strategiska samtal om skolutveckling och skolans vardag som taggen #skolan, #skolchatt eller #rektorschatt ger. Inte för att vara en aktiv part i diskussionerna alltid utan för att arbeta med möjligheterna till inspel, synliggöra egna initiativ och annan medienärvaro samt bygga relationer. Fridolin borde också inom skolområdet regelbundet, genomföra chattfrågestunder riktade mot skolan och skolans aktörer.

Digitaliseringen och kultur- & demokratifrågor

Frågor som ligger på Alice Bah Kuhnkes bord är också heta diskussionsämnen digitalt. De digitala plattformarna kommer vara viktiga för henne och kan även bidra till att stärka förtroendet för henne om så behövs. Även inom hennes ansvarområde sker många initierade diskussioner och reaktioner av tunga branschföreträdare. Styrkan i en digital handskakning är både relevant och angeläget att använda sig av. Tiden är knapp och frågorna är många, de digitala platttformarna bidrar till att med enkla medel nå ut till rätt personer i rätt tid. Och via dem kan man tidigt förstå hur både ris och ros formuleras. Vad gäller demokratiområdet kan Bah Kuhnke lära sig av hur Birgitta Ohlsson hanterat sina digitala plattformar i den roll hon haft här. Finns verkligen många viktiga frågor att ge insyn runt även här som minister och även på den internationella arenan. Även omvänt många viktiga diskussioner att bevaka och delta i. Det har redan varit synligt i det vi hört från Bah-Kuhnke att hon ämnar lyfta bibliotekens och civilsamhällets roll i folkbildning om demokratifrågor. Även det aktörer med stor digital närvaro och levande diskussion om sin framtid och nya former av engegemang och kunskapsinhämtning.

Margot Wallström och digitala förväntningar

Den nyblivne utrikesministern behöver också fundera rejält över sin digitala närvaro. Hon ärver förväntningar från sin föregångare och även om få kan ha den fingertoppskänsla eller väljer att så starkt gå sin egen väg eller kommunicera när han vill som Carl Bildt finns det fler perspektiv att beakta. Han har inte bara förtrollat svenska medier och en intresserad allmänhet med sitt twittrande och bloggande. Han har också tagit plats i en global debatt digitalt med andra världsledare och i frågor som berört världsangelägenheter. Det är en digital utövning av sitt ämbete som jag hoppas Margot Wallström också väljer att använda sig av. Det Stockholmsinitiativ som togs runt digital diplomacy bör ju vara en väg man fortsatter på. Likaså är de twitterstunder Carl Bildt initierade också enkla att ta över. Liknande initiativ runt såväl utrikespolitik samt de tidigare nämnda skol-, it-, kultur- och demokratifrågorna. Noterar att Wallström har kommenterat Socialdemokraternas ställningstagande i Palestinafrågan. Olämpligt är dock att inte ha strategier för att hantera reaktioner, det borde man lärt sig ordentligt efter Löfvens Facebookkommentar. Upprätta med fördel en kanalvalsstrategi även här. Vilken kanal, för vilka frågor och vid vilken tidpunkt, ett ramverk för att undvika sådana fadäser.

Mer av tystnad nu är naturligt

Det man noterar redan nu är en ganska uttalad tystnad digitalt hos de flesta efter regeringsbildningen. De vana twittrarna vet att de är hårdbevakade just nu och behöver som sagt göra en egen strategi för sitt digitala användande innan de sätter igång som vanligt. Några undantag finns dock och bland annat Åsa Romson har varit aktiv redan nu i sin nya roll och drivit på saker ur Miljöpartiets perspektiv när medier vinklar annorlunda.

Det blir spännande att följa den nya regeringens digitala kommunikation. Som handlar om lika delar strategi, positionering, förankring, krishantering, kunskap och dialog.

För övrigt vore det mycket relevant och bra för politiken om det löpande även gavs insyn i den form som Miljöpartiet bjöd på i sin ”realityserie” Alllt grönt under valrörelsens sista veckor. Det är ett typexempel på hur man kan producera innehåll ämnat för digital spridning och som bygger politikerförtroendet.

2014 är närvaron i digitala plattformar likvärdig med de viktiga nedslagen i verkligheten som politiker behöver göra. De nya ministrarna kan ta hjälp av varandra. Det finns digitala rävar och digitala noviser. Byt erfarenheter och möt verkligheten digitalt även i regeringsposition.

Uppdaterat: Tobias Brandel i SVD gör idag också en analys av den nya regeringens digitala närvaro. Mina spaningar visar sig redan stämma. Åsa Romson använder gärna twitter för att kommentera och ge sina perspektiv på det som sker inom den ganska svaga regeringen via Twitter när man tvingas företräda Alliansens klimatpolitik.

Tweets av det här slaget där bitterheten lyser igenom har dock en ganska sandlådeliknande aura runt sig vilket också märks i reaktionerna. Detta lär vi ser mer av under den kommande mandatperioden. Och ofta från just Åsa Romson. Ofta i syfte att påverka medias rapportering.

Intressant är också den övergång till nya roller som vi kan följa digitalt. Vi har ju kunnat följa när Alliransregeringen tagit avsked från sina tidigare poster och medarbetare vilket varit ett nytt inslag i eftervalsreaktionerna. Nu när nya regeringen är på plats får vi se ett twittrande i helt nya roller. Ibland hänger man inte riktigt med på det som van twittrare, man twittrar helt enkelt på som om man har sin tidigare position och plats i nätverket. Det fick Jakob Dalunde som numer är försvarspoltisk talesperson från Miljöpartiet känna på när han twittrade följande vad gäller könsfördelningen i en Agendadiskussion:

Reaktionerna lät inte vänta på sig om hur detta nu skulle tolkas. Och i en twitterkonversation mellan mig och Jakop Dalunde efteråt konstaterar han just hur hans tweet nu uppfattades som något helt annat. Det här behöver alla fundera över i nya roller, en ny twitterstrategi behöver tas fram för att inte ”kidnappas” på det här sättet och behöva ägna en kväll åt en tweet som tagits för inteckning för något helt annat. En ny twitterstrategi behöver bla ta hänsyn till vad omvärlden har syn på mig i denna nya roll och vilka aktörer som är digitalt aktiva inom det nya arbetsfältet. Konsekvensanalyser behövs göras. En stor utmaning för många vana twittrare.

En person som vi kunnat följa tydligt i den här omvandlingen är Annie Lööf som i sin digitala närvaro gått från att vara ungdomsförbundsordförande till näringsminster och partiordförande. Självklart leder det till helt annan digital närvaro. Nu är hon dock oppositionspolitiker och vi kommer få se både ett och annat twitterbatttle mellan Åsa Romson och Annie Lööf tror jag. Såvida inte Åsa Romson gör en ny twitterstrategi…

Här har också Tobias Brandel sammanställt några klassiska misstag ….redan.

/Brit

Närrelaterat är min sammanställning av nätet och supervalåret: