Konsten att aldrig glömma kamerorna #buffelknuff

Bilderna av en fäktande Stefan Löfven kommer att dominera dagens valdebattdiskussioner.  Vi vet det alla som följde debatten hur irriterad Stefan Löfven blev när Annie Lööf lyfte upp Energimyndighetens prognos och kontrade genast ”Det är bara käbbel”.

När Annie Lööf sedan lämnar talartstolen och går fram mot honom med rapporten och vill överlämna den med orden ”Du skulle väl kunna läsa den till imorgon” tappar han det fullständigt. I hans värld måste kamerorna ha släckts i den stunden. Det fanns i den stunden inte en tanke på väljarna och deras syn på hans agerande. Hans egna känslor tog över och är nog ett tydligt bevis för hur pressade alla politiker är nu. Det är lätt hänt att göra misstag men det här var oväntat att se i ett sådant skarpt läge.

Löfven fräste en gång till: ”Det är bara käbbel”.

Lööf avslutar sin mening och säger ”…och då kan du beskriva det för oss imorgon”.

Då fräser han en tredje gång. ”Det är bara käbbel”.

Sedan följer tjafset om att ta emot rapporten eller ej där han övergår till att fösa bort dokumentet och upprepa ”Du kan behålla den där. Behåll den där du Annie. Behåll den där du.”

Lööf väljer att flika in ”Men du måste ju kunna läsa denna, det finns ju en prognos här”.

”Du jag har läst den där, flera gånger kanske än vad du gjort.” Och här blir ju sandlådenivån på debatten cementerad med ett försök att slänga in referenser till sin längre erfarenhet.

Lööf avslutar innan hon återvänder till sin plats med orden ”Men du har ju sagt att den inte finns.”

I den intervju Stefan Löfven gör direkt efter sändningen med Fredrik Sjöshult från Expressen kommenterar han dels att det var  ”ungdomsförbundsfasoner” dels att frågan inte handlar om rapporten. Det handlar om  ”den politiska mognaden” att faktiskt diskutera Sveriges långsiktiga energiförsörjning menar han. Det ordvalet vill igen placera Lööf som någon som inte är lika vis och klok som den äldre mannen. Även det är sagt utan en analys av hur situationen kan ha uppfattats utifrån. Problemet är ju att han själv inte agerade utifrån ett perspektiv av ”den äldres visdom”. Han visade snarare ett beteende som nog många unga politiker ofta mött i sin vardag. Kanske särskilt unga kvinnor. Avfärdande och med hänvisanden till att man vet bäst. En känsla som många känner igen som mött den typen av agerande i sina arbeten tidigare.

Det förekom också kritik mot Annie Lööf efteråt, att hennes påstående var oförskämt och att hon hade en snäsig ton. Att hon utnyttjade sin ålder och kvinnlighet och jämförelser gjordes vad som hänt med en man som gjort motsvarande. Kan hålla med om att även hon balanserade på en gräns till att framstå som provocerande på ett otrevligt sätt. För att hon just bröt mönstret. Men frågan om vad som hänt om Reinfeldt, Hägglund eller Björklund lämnat över rapporten är relevant att ställa sig. Och det hade varit så enkelt av Löfven att osynliggöra genom att enkelt ta hand om rapporten.

Jag tycker att man i debatter när mycket står på spel får räkna med att knepen är många och tillåtna.  Debatt handlar om att med logisk argumentering slå sönder motståndarens argumentering. Och eftersom Löfven i tidigare debatter sagt att frågan måste utredas gjorde Lööf en tydlig poäng av att det är redan gjort genom att fysiskt hålla upp rapporten och ge Löfven ett lästips. Måhända snäsigt men ett välkänt retoriskt knep. Däremot tror jag det är klokt att från Lööfs sida hålla en låg profil i frågan och mer hänvisa till att händelsen får tala för sig själv. Mer än att börja göra poänger av att ha knuffats. Det här är en typisk historia som växer sig bästa i andras återgivanden. Särskilt när man själv startat det.

Men det är värre att framstå som bufflig i det läge valrörelsen befinner sig i än att provat något nytt i en debatt där man förväntas stå vid sitt bås.  Löfvens agerande gav dessutom olyckliga signaler om ett otidsenligt ledarskap som mer för tankarna bakåt i tiden än framåt. Och ordvalen bidrar också till en aura av 50-tal, få använder ord som ”fasoner” och ”käbbel” idag. Ordet käbbel kommer att följa med Löfven under hela nästa mandatperiod.

Att så lätt provoceras i en debatt på en fråga som man haft veckor att förbereda sig på visar vilken infekterad fråga detta blivit.  Visar också om vilket läge valspurten befinner sig i. Men det är ändå anmärkninsgvärt att tappa fattningen på det sättet och helt glömma att i sofforna hemma sitter dels osäkra väljare som ska få förtroende dels de som fortsatt vill känna stolthet över sin politiska ledare.

Avgör det här valet? Nej inte alls. Men det beror på att väljarna vill byta. Efter åtta år med samma ledare. Men låt mig vända på det. Om Reinfeldt gjort motsvarande mot Romson igår så hade det varit kört. Helt och hållet.

Socialdemokraterna valde att efter debatten kommentera händelsen med tweeten. ”Ett nej är ett nej. Det måste alla respektera.”. Mycket osmakligt att jämföra våldtäkt med en rapport som överlämnas i en debatt. Det är att devalvera och trivialisera viktiga begrepp. Det är respektlöst mot de brottsoffer som försökt hävda sina rättigheter efter att de sagt nej. Det skickar mycket obehagliga signaler när det inte tas på allvar. (För övrigt sa inte Stefan Löfven nej en enda gång vilket gör att det faller redan där).

Ikväll blir det spännande med ännu en debatt, kommer att kommentera den i Expressen TV. Det märktes generellt i debatten igår att de alla är extremt övertända. Det blev inte alltid debatt där man för argumentation om 1 sak utan många frågor kom samtidigt. De inövade replikerna dök upp innan det ens fanns ett sammanhang att placera dem i. För tittarna gjorde nog inte debatten valet lättare.

För den samhällsintresserade är ju dessa dagar ändå en fröjd och man måste verkligen skänka alla hårt arbetande politiker en tanke. De sliter hårt för att vinna förtroende och för att bygga det samhälle de tror på. Demokrati är en lyx. Och i ett supermedialiserat valår är det en glädje att få så stora doser av politik. Förpackade i ett oändligt antal variationer.

/Brit Stakston