Politikers digitala avsked

Idag presenteras de nya ministrarna. Ett nytt medieinslag detta valår och post-valrörelsen är de avsked man kunnat följa från politiker och deras medarbetare de senaste veckorna. På Twitter, Facebook, Instagram och deras bloggar har man kunnat följa deras väg ut från Rosenbad. En insyn i något som inte delats på detta sätt tidigare.

För åtta år sedan skedde inte det här lika publikt eftersom vissa plattformar inte ens fanns då alternativt inte användes lika frekvent. Det är ett nytt inslag och ger insyn i politikens vardag. Ena dagen är man inne och andra dagen ute. Och vemodet, omladdningen för 2018 och tacken till de tidigare medarbetare ger ytterligare pusselbitar till politikens arbetscykel. Det finns mer än en gång under en valrörelse som man undrar hur politiker orkar. Så många frågor. Så mycket käbbel (ett ord som kommer att följa Löfven hela nästa mandatperiod). Och detta tävlande om förtroendet. Som för de flesta bottnar i djupa grundläggande värderingar. Man snuvas ju inte bara på jobbet som på en vanlig arbetsplats, man snuvas på jobbet att få leda ett land i den riktning man tror är bäst. Att man orkar välja politiken som yrke är beundransvärt. Det måste vara så tufft att vara den som går förlorande ut ur en valrörelse efter en så arbetsintensiv period och för att det rör så viktiga frågor som de man drivit. Inte alltid räcker det med mantrat ”väljarna har fått säga sitt”. Omladdningen och avskeden måste få ta tid.

Så lika värdefullt för insyn och kunskap om en politikers vardag som t.ex. Fredrick Federley bjuder på via sitt Instagramkonto där man kan följa honom på sitt nya jobb i EU-parlamentet så är även avskeden. Även här märks kärleken till det hårda jobb där man lagt ner mycket kraft och passion bland. Det är bilder av politiken som jag tror bidrar till ett ökat politikerförtroende. Människan bakom politiken. Och en lika spännande dag som det är för de nya ministrarna är det en vemodig dag för många Allianspolitiker och deras medarbetare.