Ok here we go again. Har återigen konfronterats med hur sjukt mansdominerad it-branschen låter sig presenteras som. Ja presenterar sig som, för kvinnorna finns faktiskt också. Det är bara rent strunt att en konferens som t.ex. Digital Copenhagen i veckan hade en talarlista med 20 män och O kvinnor. Ja NOLL. Hade tänkt bara glömma bort det men när jag nu idag läser DN Lördag om The Factory i Berlin blir jag påmind om mitt studiebesök där. Och bilden som inleder artikeln får mig att gapskratta. Det är ju precis så här det ser ut utifrån. Den coola framtidsfabriken reducerad till ett inhägnat område för män. Det nya Berliner Zoo. Utan isbjörnen Knut som attraktion men väl med de allra coolaste hippaste digitala människorna. ”I stället skymtar ett nytt Berlin, en stad som doftar snabba pengar, extravagans och unga, smarta människor”. Snart får ordet ”människor” när det gäller it-event reduceras till ”män”.
Bild från The Factorys egen sajt. Många män blir det. Du sköna nya värld sannerligen. The Factory är en it-hubb som verkar agera som ett zoo för män innanför stängsel
Var i Berlin för ett år sedan och blev snabbt allergisk mot både mot alla ”kreativa hubbar” som skulle lösa världens alla problem samt historielösheten. Den där biten av muren som finns kvar bredvid The Factory diskuterades för övrigt också under mitt studiebesök där. Såhär beskrivs studiebesöket i min kommande bok:
Under ett besök i Berlin under uppbyggnaden av en kreativ hubb för entreprenörer, ”The Factory” målades bilden upp av ännu en fantastisk mötesplats för innovation. Här skulle mogna och nya bolag, små och stora aktörer mötas och friktionsfritt dela med sig av sina allra skarpaste ideér och ge varandra stöd. En gemenskap för entreprenörskap och innovation. En fabrik fylld av framtidsmöjligheter och några månader senare invigdes den av bla Eric Schmid från Google.
Men två saker under visningen av The Factory satte fingret på var det parallellt finns orosmoln så fort man rör sig i de här nördiga så samtidstypiska sammanhangen. Factory ligger precis vid resterna av ett stycke av Berlinmuren. En av deltagarna undrade på vilken sida av muren som detta låg. Befann vi oss i gamla öst eller väst-Berlin undrade hen. Talespersonen visste inte trots att han bodde i Berlin sedan ett antal år och kunde inte ge ett rakt svar på den enkla frågan. Det kanske kan tolkas som att det är väl för härligt att historien så snabbt är glömd men för mig det får istället gestalta den extremt besvärande historielösheten som ofta märks it-kretsar. Berlinmuren symboliserar Europas delning och förtryck och när den föll 1989 var det en av Europas största händelser efter andra världskriget. Vill man vara trovärdig, eller för den sakens skull framgångsrik, som världsförbättrare behöver man ta avstamp från tidigare problem i historien som det finns mycket att lära av.
Nåväl visningen av ”Factory” fortsatte och detaljer gavs om denna absolut fantastiska 16 000 kvadratmeter stora digitala hubb. Här skulle de hetaste nya digitala företagen mötas, bland annat svenska SoundCloud och ett 20-tal andra företag som alla skulle inspirera andra nyetablerade företag. Vid en fråga om könsbalansen på de redan anmälda företagen såg det ut som om jag ställt frågan på grekiska. Det mumlades fram att det fanns ett företag som drevs av kvinnor. Vid några uppföljande frågor från mig var det uppenbart att det fanns en total avsaknad av strategier för att hantera denna könsobalans. Allt sådant ska liksom bara lösa sig av sig självt i den nya sköna ”digitala världen”.
Ett par enkla frågor som avslöjar så mycket. Dessa företag och de kreativa hubbar inom tech-scenen som finns har ofta en skrämmande total mansdominans vare sig det handlar om talarpaneler eller representation inom ett företag. Det påminner om att det behövs mer än kunskap om digitalisering för att göra världen bättre för alla. Samtidigt som förmågan att tänka nytt att vara orädd och historielös kan också vara befriande komponenter. Men inte när det kommer till att planera och ta ansvar för samhällen där fler ska kunna delta. En manlig dominans, en generellt dålig mångfald och ett ofta närvarande förakt mot etablerade politiker eller andra traditionella strukturer behövs adresseras när man förhåller sig till dessa företag och deras vilja att bidra till men också styra samhällsutvecklingen.”
Utdrag ur ”Tre Tweets är ingen folkstorm – om digital demokrati”
I DN artikeln nu sex månader efter invigningen verkar det vara samma trend. En mängd manliga talespersoner figurerar i artikeln samt två kvinnor nämns. Dels designern Kelly Robinson som inrett The Factory och tror på ”både Feng Shui och yoga” samt Charlotte Prévot som är medgrundare och flickvän till Christian Reber från 6Wunderkinder (DNs uppgift i artikeln): ”I denna totalt mansdominerade bransch är hon ansvarig för personalfrågorna och inredningen av det nya kontoret”. I faktarutan till artikeln anges att det finns ca 800-1000 nystartade it-företag i Berlin och att 90 procent av dem grundas av män. I övrigt adresseras inte den här uppenbara problematiken, inga av frågorna handlar om detta eller strategier för att hjälpa till att lyfta fram även kvinnliga företagare. Det verkar som att teamet från DN gått på det där säljtugget som hördes även under mitt studiebesök. Det är lätt att göra och ganska skönt att tro att hela världen kan förändras innanför det där inhägnade fantastiska området där man tom får ”färsk mynta till teet, apelsiner att pressa, kall dryck i kylskåpen.” Men it-branschens uppenbara problem med något så grundläggande som en jämnare könsfördelning får ju inte accepteras utan att problematiseras. Ser inte några av de här företagen en uppenbar svaghet i deras egen tjänsteutveckling när allt filtreras genom ett könsperspektiv? Är de inte intresserade av 50 procent av kundbasen. ”Ni ska ha fokus på att rika” säger Oliver Samwer, VD på Rocket Internet i intervjun. Well om så det ska bli incitamentet så fine: Let me spell it to you guys. Ni kan bli dubbelt så rika.
Rantade på twitter på taggen #digitalCPH
Och för att återvända till ännu ett zoo för män, Digital Copenhagen. En konferens aviserad som ”a digital “inspiration lab” that brings together all the digital minds in Scandinavia”. Som sagt nej inte ”all digital minds” borde stått ”male minds”. Det är sannerligen sjukt att man måste kvalitetssäkra talarlistorna men anmälde mig av två anledningar. Var bokad för att vara i stan runt de här dagarna och en talare presenterades för länge sedan. Det är någon jag länge velat träffa och följt sedan 2007. Ville möta honom och se om jag kunde få en intervju. Kollade inte programmet igen förrän samma morgon som konferens var (ursprungligen skulle jag lämnat Köpenhamn efter hans tal så därav hade jag inte ens brytt mig kolla programmet igen). Jag skämdes för att gå dit när jag såg hur programmet såg ut och twittrade bla ut den tweet ni ser här ovan. Att stötta den här manliga paraden var för mig pinsamt men gick dit för min intervju och för att höra på den sessionen. Men passade också på att göra mitt bästa för att ändå uppmärksamma arrangörerna på detta och spammade verkligen konferenstaggen såpass att de bla i sitt inledningsanförande adresserade frågan på följande vis: ”Det har kommit till vår uppmärksamhet att det diskuteras på twitter och vi beklagar att vi tyvärr inte har några kvinnor på scen, de kunde inte, men nästa år så”.
Jag blir så trött på det här. Om och om igen och inte 17 är Stockholm bättre. Jag är för otålig och rädd för en samhällsutveckling och en arbetsmarknad där de här manliga it-fabrikerna skapar för många tjänster mest utvecklade för 1 kön och där hierarkierna ser ut precis som förr. Men vi talar om det som så revolutionerande, öppet och möjligt för alla.
Vi behöver alla ta ansvar för att förändra det här. Gör något åt det nu för att rädda it-branschen vare sig man är konferensarrangör eller administrerar it-drömfabriker. I Köpenhamn snackade jag med alla jag hann träffa, frågade ut dem om hur de kunde stå ut med att vara där. En kvinna med stort tålamod ger mig ett överraskande svar: ”vet du, jag oroar mig inte så mycket, hela it-utvecklingen bygger på värden som man kan säga är mer ”kvinnliga” männen kommer bli helt förbisprungna snart, låt dem hållas något år till”. Och plötsligt blir zoo-liknelsen än mer tydlig, reducerar det hippa till det utdöende.
Vad tror du, håller du med den danska kvinnan – är det så vi ska se på utvecklingen?
/Brit Stakston
Det här är ett stort problem och framförallt ett problem som tar lång tid att lösa. Jag uppskattar verkligen alla initiativ som ex Tacka Nej, men vi behöver också se problemet för vad det verkligen är.
Precis som när jag skrev om skolan ( http://www.ronnestam.com/2040-har-vi-forandrat-var-skola-sverige-och-varlden-programmering-ar-nyckeln/ ) så behövs samma typ av lösning här. Det vill säga, vi måste påbörja förändringen tidigt i skolan. Vi behöver ge kvinnor och män samma förutsättningar att närma sig teknologi så tidigt som möjligt i livet.
När jag rekryterar människor med teknikkunnande till ett bolag kan jag välja att rekrytera kvinnor endast om deras kompetens är i samma nivå med de manliga sökande. Det förekommer ibland. Men den bistra sanningen är att om jag söker 5 stycken grymma programmerare med kunskap i de senaste programmeringsspråken, då är chansen liten att jag över huvudtaget får tag i en kvinna och ofta är verkligheten sådan att inte ens en kvinna söker jobbet.
Vi behöver få fram kvinnliga förebilder fort, men vi behöver också påverka makthavare att skapa rätt förutsättningar i skolan så att vi åtminstone om 15-20 år har möjligheten att just få lika många kvinnor som söker ett tekniskt jobb som vi idag har män.
Som far till två döttrar som jag dessutom aktivt försöker få intresserade av teknologi genom att exempelvis skicka dem på utbildningar på Komtek på fritiden och själv försöka få dem att lära sig programmera i Skratch känner jag att min egen kamp för teknikintresset är en lika stor utmaning som att få dem att leka könsneutralt. De tillbringar större delen av sin uppväxt i en skola som i dagsläget inte gör något alls för att förbereda dem för en framtid där IT spelar en allt större roll.
Jag håller inte alls med den danska kvinnan. Att ”tro” att något kommer hända pågrund av några ”kvinnliga värden” är inte lösningen. Jag kan inte heller se att det finns några specifika kvinnliga värden mer än det finns manliga. Företag idag behöver stå sig i en global konkurrens. Det gör man genom att rekrytera de absolut mest kunniga människorna – och utbudet av tekniskt kunniga kvinnor är helt enkelt för litet.
Och vi på Malmö Yrkeshögskola kom upp i över 45% kvinnor som sökande till våra apputbildningar, bland annat genom att anpassa utbildningsplaner till verkligheten, att erbjuda plats till sökande som ville skaffa sig multikompetens men även genom att anlita kvinnliga lärare i tunga programmeringsämnen. Arbets- och uppdragsgivarna älskade det.
Men Myndigheten för yrkeshögskolan sa NEJ och stängde våra utbildningar. De krävde att vi enbart skulle bereda plats för sökande med förkunskaper i programmering från gymnasiet.
Eftersom våra studenter är kring 30, innebar det att vi i så fall skulle tvingas gå tillbaka till att bara anta pojkar som i slutet av 90-talet valt ett tekniskt gymnasieprogram. Vilket både arbetsliv och skolans ledning vägrade.
Jag kan inte med ord beskriva hur frustrerad jag är över myndighetens beslut. Alla de fantastiska sökande med bakgrund från grafisk industri, från skolans värld och från hälsa- och sjukvård som med berått mod stängdes ute från att tillvarata de nya möjligheter som teknikens utveckling för med sig.
Vanvett.
Ja, inte vet jag, men en bra början skulle kanske vara att ni tjejer istället för att ständigt gnälla över sakernas tillstånd, sätter igång en smart start-up.
Så, snälla Brit, spendera inte mer tid på fler inlägg, starta något. Och du , Johan, ingen blir hjälpt av att du håller med, att offerdyrkan älskas av vissa män är visserligen sant, men du stjälper snarare än hjälper.
Så alla, killar som tjejer, prata inte…..GÖR!