2014 präglas av ytterligheter. Journalistjakt och digital affärsutveckling.

Har ju sedan 2007 summerat sociala medieutvecklingen och varför bryta traditioner. ”Sluta jaga virala hits – börja tänk på affären”. är rubriken på en intervju av IDG med mig. Den sätter fingret på en av mina huvudpoänger för var vi är 2014. Det kan för många låta som den mest självklara spaningen, satt man ska fokusera på affären, men faktum är att digitaliseringen för alldeles för många verksamheter mest kopplats till marknadsaktiviteter i sociala medier. Dessutom ofta lite vid sidan av all annan planerad kommunikation. Men det nya för 2014 är verkligen att det finns en genuin lust att göra mer och ”göra bättre” och där någonstans börjar en intressant utveckling. Man inser nu att det finns mer att hämta som en konsekvens av digitaliseringen än virala kampanjer.

Här följer några huvuddrag för var vi är nu i den digitala utvecklingen och läs gärna även min text om ”Snowdeneffekt och ungas tro på nätet för demokratiutveckling” apropå Svenskar och internet 2014.

• Journalistikens återkomst summerade jag som samtidstypisk för 2013. Bäst med det år vi nu lämnar är att medierna delvis verkat vakna ur sin dvala och hittat sin roll  även i en digital samtid. Ett tag såg det ut som man gick helt vilse och tappade bort sig i en insikt om att alla kan rapportera dygnet runt tack vare smarta mobiler. Som om det med automatik kan ersätta journalistiken. Under 2014 verkar allt fler medier ha förstått att gå tillbaka till sitt hantverkskunnande. Källkritiskt granskande, välskrivna och genomarbetade gräv och reportage har varit grunden i mycket av det som berört och engagerat allra mest under året. Konsekvensen av detta på den redaktionella arbetsmiljön törs man dock egentligen inte tänka på. För de här listorna över mest gillade och retweetade texter hur hanteras de egentligen på en redaktion? För inte kan väl medarbetare enbart värderas utifrån hur många retweets deras artiklar får. Tyvärr finns det säkerligen såväl starka tendenser av A och B-lag mellan de som kan och inte kan digitala verktyg på många arbetsplatser som en bristande insikt om vad den här typen av listor egentligen säger om mediekonsumtionen. Detta med A- och B-lag beroende på digital kunskap är till viss del en sådan absurd utveckling när stora delar av det digitala hantverket man egentligen talar om är rent instrumentellt. Det kan snarare jämföras med att lära sig läsa och skriva, att använda en penna, en skrivmaskin eller en dator. Utan den grundkunskapen blir det svårt att arbeta som journalist 2015.  Det är exakt det den digitala kunskapen handlar om. Det är liksom själva grundförutsättningen för att kunna arbeta som journalist, därmed inte sagt att det är synonymt med att därmed besitta alla andra färdigheter som yrket kräver. Men nog finns det väl en vidare diskussion om annat än om hur man får retweets på en artikel? Att digital kunskap lika mycket handlar om en sätt att se på sin omvärld och sin roll. Förmågan till gemensamt skapande. Ett digitalt ”tänk”. Det handlar om att knäcka den ”digitala läskoden” men sedan krävs det journalistiska hantverket också. Båda kunskaperna behövs (inom alla verksamheter) och det hoppas jag verkligen att redaktionerna löser under 2015.  Vid sidan av de uppenbara problemen med grundaffären som nätet inneburit och som fortfarande kräver sitt fokus blir annars journalistikens största hot nu hur uselt man verkar både ta hand om och/eller inse medarbetarnas kompetensbehov i dessa transformeringstider. Och nej journalistikens framtid ligger inte enbart i en armada av unga medarbetare som kan sociala medielogik. Lika lite som den ligger hos den allsmäktige journalisten som struntar i vad (de obildade) lyssnarna och tittarna tänker och gör och tror sig vara nyckeln till all eventuell kunskap som läsare/tittare kan tillgodogöra sig. Under året har jag mött båda dessa perspektiv hos ett stort antal redaktioner. Och har även mött lika många redaktioner och case som kan fungera som goda exempel på vilken utveckling vi talar om. Arbetsplatser där man nyfiket och respektfullt närmat sig varandra och sin omvärld. Där ligger svaret för hur redaktioner kan utvecklas. Samtidigt som en folkbildning om journalistikens roll i en demokrati fortsatt behövs och nå ända fram till Silicon Valley och andra digitala hubbar lika mycket som det självklara faktum att teknikkunnandet behöver integreras i journalistiken. (och all annan verksamhet). Och nog funderar ni på alla redaktioner över en framtid bortom Facebook och Twitter. Och visst finns det inom medieforskningen kunskap nog om digitaliseringen för att se fler mekanismer bakom detta än bara att människor är på väg att bli nyhetsundvikare.
  
• Digital opinionsbildning i ett supermedialiserat supervalår har lärt oss mycket och ibland skrämt till tystnad. Åsiktskorridor är ett av årets nyord. Tid nu att fundera över vad det hårda mediala debattklimatet leder till i slutändan. För oss som människor och demokratin men också för medias relation till digitala plattformar. Bäst under supervalåret var annars mediernas lust att testa nytt. Och sämst var att partierna inte visade samma lust för samma möjlighet. En missad chans som bara FI och SD på riktigt omfamnat. Dock med helt olika strategier. Supervalåret och nätet summerade jag på 24 mastiga sidor dagen efter valet i skriften ”Valet och nätet” 10 sätt som sociala medier påverkade supervalåret. Eftersom supervalåret inte bara var supermedialiserat utan också superlångt kommer fler efteranalyser längre fram nu när extravalet inte blir av. Men helt klart är att Sverigedemokraterna har en problemformulering som delas av långt fler än vad vi verkar förstå. Inget ändras av att skrika rasist eller fascist vi behöver förstå hur den synen på samhället ska förändras på andra sätt.
• Under 2014 nu har trenden med ”wearables”, bärbar teknologi. tagit sig in under huden i form av inskjutna chip. Allt fler vill bli cyborgs. Visst tekniskt sett ännu inte i framkant, för visst har djur märkts länge på samma sätt, men säger så mycket om hur gärna vi närmar oss tekniken och hur vill att vår vardag ska underlättas genom detta.
• Kickstarter, Funded by me och andra crowdfundingtjänster blev mainstream under året. Spännande hur dessa alternativa finansieringsmöjligheter ger omedelbara lösningar för många att förverkliga sina drömmar. Folkfinansieringsmöjligheterna och människors nätverk är en perfekt matchning.
• Hur kan vi använda Instagram och Snapchat?  Det har varit den vanligaste kanalfrågan under året. Mer intressant och relevant hade det varit om fler funderat över smarta podcasts.
• Trenden även detta år är mer och fler plattformar till tydliga målgrupper. Allt vill man som sagt inte dela med alla längre. Fler och allt mer nischade plattformar.
• Affärskopplingarna blir allt tydligare kopplade till digitaliseringen. Till och med sök och konvertering kommer snabbare in i diskussioner om sociala medier även på ledningsnivå. Nu är det dags att hard-core ifrågasätta framtiden för den egna affären som helhet. Hela tiden lära av strömningarna i omvärlden. Från kommunikationspynt till grundaffären.
• Bättre kanalvalsstrategier har vi tack och lov sett under året. Vi slipper allt oftare se exakt samma innehåll i alla kanaler.
• Vilket innehåll som  engagerar och kunskap om medielogik i digitala kanaler har efterfrågats under året.
• Högre nivå på digital kunskap hos alla som vill utveckla sin digitala närvaro har märkts under det gångna året. Allt fler både kan, vill och har testat men undrar nu hur 17  man gör så det funkar på riktigt.

Bloggar även hos Dagens Media och där gör jag ett antal årssummeringar som hör hemma i denna sammanställning:

• Årets skräpsajt är Lexbase och vilka viktiga frågor det väcker inför 2015
• Årets upplevelse som delades av över 69 000 personer och fick en lång digital livslängd. För, under och efter. Men nu räcker det väl ändå.
• Årets varumärke blir kanske lite för rätt…och får lära sig att hantera starka konsumenter med stor digital kunskap i både med- och motgångar.
• Årets bästa och sämsta fingertoppskänsla om hur rätt och hur fel det kan bli när man hakar på digitala fenomen eller vill agera på en fråga genom att vara för snabb.
• Årets ord som också summerar supervalåret – är förstås käbbel. Käbblandet lär fortsätta fram till nästa val. Och ger öppet mål till Sverigedemokraterna ju mer det pågår.
• Från ensamma selfies 2013 gick vi över till gruppselfies 2014 och det tog förstås fart efter Oscarsgalan.
• Årets uttrycksform nummer 1 är demonstrationen. Som organiseras och mobiliseras samt sprids via digitala kanaler.
• Årets hashtagg är #björklundsskola och lär oss något om digitalt engagemang och vikten av digital kompetens.

Låt mig dock få avsluta denna summering med en påminnelse om hur även några av de värsta mardrömmarna realiserats under året. Den propaganda som Islamiska staten, IS använt YouTube till under året är så oerhört skrämmande på många nivåer. Ogreppbart och väldigt oroande. Alla, inklusive medierna, har varit delar i ett propagandaarbete genom att se på de bilder på avrättningar och mord av tillfångatagna journalister och hjälparbetare som videofilmats. Genom att dela dem bidrar man till ett propagandaarbete åt ett eller annat håll. Twitter uppmanade genom taggen #ISISmediablackout att sluta visa dessa bilder efter mordet på  journalisten James Foley. En tagg som sedan kapats av Islamiska staten och därmed är oanvändbar nu. Och även den här frågan landar i knät inte bara hos mediekonsumenterna utan förstås också hos samtliga gamla och nya medieaktörer. Sluta sprid bilderna av knäböjande människor minuterna innan de avrättas! Skrämmande nog skedde ännu fler liknande mord under året inför rullande kameror som sedan återigen distribuerades effektivt via YouTube.

Året avslutas nu dessutom med att medier rapporterar om att ISIS via en tagg på twitter ber om tips på hur den senaste gripna piloten från Jordanien ska avrättas. Om detta är sant och crowdsourcing sker av något så horribelt är det så svindlande otäckt. En dystopisk bild av nätets möjligheter som tyvärr kanske är verklighet och inte bara en otäck vision. Och även om den typen av utnyttjande av digitala plattformar gör att man nästan inte orkar utan bara tänker att ”fan det är kört” så måste vi orka. Ta ett djupt andetag och vara logiska. Svaret är givet. Allt, vartenda skit människan kan hitta på, finns på nätet. Människors allra allra mest sämsta och onda sidor parallellt med människans allra bästa och omsorgsfulla sidor. Och enda sättet att rusta sig mot den utvecklingen är att just inte ge upp. Men ibland är det svårt. Och det har tyvärr varit fler sådana tillfällen under 2014 än något år tidigare. Men det får låta hur idealistiskt som helst men jag tror på att något kan hända med världen när 3 miljarder (ja vi passerade den gränsen under året som gick) är sammankopplade. Vi kan lösa fler globala utmaningar tillsammans. Och skänka en stor tanke av omsorg till alla de som vågat visa fler bilder av verkligheten under året. För 2015 måste vi fortsätta kämpa för pressfrihet och påminna oss om journalistikens roll för demokratin. Få ett slut på jaktsäsonger för journalister som under 2014 ledde till 118 dödade. För allas vår skull.

2015 då?

Ja efter en så tung avslutning så blir det igen viktigt att påminna sig om att ett av våra viktigaste vapen mot alla ondska är kunskap. Digital kompetens är nyckeln till att se igenom digitala propaganda och för att kunna hejda sig själv från att bli delar i det.

I kölvattnet på det ökade behovet av mer kunskap så hoppas jag att t.ex. Snowdens avslöjande leder till att kunskap om kryptering ökas, likaså om hur Wikipediaredigerande sker och hur vi kan fortsätta bekämpa näthatet. Diskussionen om Facebooks publicistik behöver också fortsätta, särskilt när de lanserar intranät nu också.

Inför 2015 handlar det som sagt också om att göra kopplingen till affären, inte bara låta det handla om kommunikation. Sluta tro att det nya är den där jakten på en virala hit. Lägg istället mer energi på att analysera mer av de övergripande förändringarna som påverkat kunder, konsumenter eller väljare. Vad går det att lära av de stora framgångsrika sajterna som har bäring på den egna verksamheten? Svaret är förstås massor.

Jag hoppas också att media fortsatt fokuserar mer på journalistikens hantverket som sin unika fördel. Inte låta det viktigaste vara snabbheten eller att få snurr på saker med uppenbart klickfiske. Den matchen kommer ni aldrig vinna ändå. Varken genom uppköp av Facebookgrupper eller ett tjog nybakade socialamedieredaktörer. Samma insikt behöver massor av andra företag att göra.

Vad är er unika fördel i en digital samtid? För en sak är säker. 2015 blir året då vi gör massor av loopar. Tillbaks till ursprunget. Men med djup kunskap om den digitala utvecklingen.

Och ja det är nu 13 år sedan Dawit Isaak fängslades. Låt det inte blir ett 14:e år.

Sociala medier i Sverige 2007-2014:

Ett litet bonus är att i denna postning finns inte årssummeringen av 2014 utan här finns också mina artiklar om hela den svenska sociala medieutvecklingen sedan åtta år:

2013: Journalistikens återkomst och förändringsvilja.

Året som handlade om selfies, Bästa Beatrice-effekten, näthatet, fejkkampanjer och journalistikens återkomst. Dessutom var det tydligt att relationer är en valuta det är dags för fler än Zuckerberg att förstå värdet av, att utvecklingen går mot mer nischat och slutet. Dessutom visade 2013 hur mycket vi gillar bärbar teknologi som vi dessutom gärna bär nära kroppen. De nya medieaktörerna tog plats och näthatet och vårt egna ansvar var en fortsatt viktig fråga som diskuterades. Snowden som årets person och hans civilkurage var något vi bar med oss in i 2014. Förändringsviljan tog sig digitala uttryck och året slutade med demonstrationerna mot rasism och främlingsfientlighet. Sammantaget visade 2013 att internet för sjutton är vardag ”så deal with it” avslutade jag den årssammanställningen med.

2012: Allt på en gång

Året då sociala medier helt enkelt blev kommunikation i alla former. Analoga såväl som digitala plattformar. Och allt däremellan.  Förändrade arbetssätt märktes och svårare än så var det oftast inte.

2011: Revolutioner som berörde

Året som kretsade runt olika perspektiv av effekten av att kunna använda digitala verktyg för att kommunicera. Det kom att handla mycket både om sociala medier på arbetsplatser och om de sociala mediernas roll under den våg av revolutioner som svepte över världen.

2010: Från Vinterstudio till digital valstuga

Året då valrörelsen bjöd oss på ett enda stort realtidscase för socialamedieutvecklingen. Det tillsammans med att traditionella medier i allt större omfattning fann det publicistiskt relevant att finnas även på de sociala medieplattformarna ledde till ett brett genomslag.

2009: Twitter förnyade alla branscher

Året då Twitter kom att förnya alla branscher. Ett år av stora ytterligheter där sociala medier för många blev vardag men för andra var trivialt och ointressant.

2008: Bloggens stora genomslagsår

Året då många företag på allvar nyfiket närmade sig sociala medier. Insikten om att de sociala medierna även var strategisk affärsutveckling blev tydlig. Många företag var ännu långt ifrån helt bekväma med Facebook men blev allt mer intresserade av bloggen som kanal.

2007: Facebook visade vägen

Året då Facebook exploderade i Sverige och begrepp som medborgarjournalistik och konsumentmakt var centrala. 

Dessutom funderade jag i början av 2013 över vad som händer med oss rent mänskligt, lika aktuella frågeställningar idag.